Det finns spelögonblick som etsat sig fast i mitt minne:
C64-kassettdäcket som tog 8 minuter för att ladda in IK+, men man väntade med andakt.
Första gången jag spelade Ice Climber på Nintendo hemma hos en tjejkompis, som jag dessutom frågade chans på för att få besöka oftare.
Leisure Suit Larry på Atarin, först slet man med ålderskontroll-frågor full av Amerika-trivia och sedan skrattade man åt alla sprit & sex-skämt på Larrys bekostnad.
Första gången jag fick spö av storebrorsan på Doom över nätverk.
Men det avgörande ögonblicket på PS2:an och spelet som fick mig att bli Sonys lilla konsollslav i tid & evighet, var GTAIII!
Den känsla av frihet hade inte jag upplevt i något spel tidigare, en hel stadsdel som kändes gigantisk 2001. Och det fanns två stadsdelar till, med olika typer av geografi och stadsplanering!
Varenda bil man såg gick att köra, taxi, polis, brandbil & ambulans, man kunde köra båt, åka tunnelbana. Jag vet inte hur många timmar jag spenderat i spelet, det fanns tusen och en olika saker att göra i Liberty City och staden kändes, med den tidens mått, levande...
Det som dock smälte mitt hjärta och bröt ner det eventuella motståndet var humorn. Med glimten i ögat, skämtsamma referenser till maffiosos och gangsterfilmer, popkultur och ett fantastiskt soundtrack som man själv påverkade genom radiokanalsbyte (genialiskt), allt detta gjorde mig såld!
För trots allt övervåld, blod och hemskheter som man gjorde mot medtrafikanter, prostituerade och gängmedlemmar, så fanns ju den underliggande humorn, som i mitt tycke, gjorde att Rockstar kom undan med det.
Grafiken var egentligen inte särskilt bra, det fanns buggar o glitchar, spelkontrollen lämnade en del att önska, särskilt i gå-läget men stämningen, stämningen var på topp!
Jag rankar fortfarande detta spel som ett av de fem bästa genom alla tider på PS2:an, ja kanske sett över alla format! Inget annat spel på 2000-talet har inspirerat så många andra olika spelutvecklare & företag att försöka härma "sandlåde-modellen". Det är bara att bege sig ut i Liberty City och känna sig fri...
ovesmedberg
2007-08-02 21:15:04
Det finns spelögonblick som etsat sig fast i mitt minne:
C64-kassettdäcket som tog 8 minuter för att ladda in IK+, men man väntade med andakt.
Första gången jag spelade Ice Climber på Nintendo hemma hos en tjejkompis, som jag dessutom frågade chans på för att få besöka oftare.
Leisure Suit Larry på Atarin, först slet man med ålderskontroll-frågor full av Amerika-trivia och sedan skrattade man åt alla sprit & sex-skämt på Larrys bekostnad.
Första gången jag fick spö av storebrorsan på Doom över nätverk.
Men det avgörande ögonblicket på PS2:an och spelet som fick mig att bli Sonys lilla konsollslav i tid & evighet, var GTAIII!
Den känsla av frihet hade inte jag upplevt i något spel tidigare, en hel stadsdel som kändes gigantisk 2001. Och det fanns två stadsdelar till, med olika typer av geografi och stadsplanering!
Varenda bil man såg gick att köra, taxi, polis, brandbil & ambulans, man kunde köra båt, åka tunnelbana. Jag vet inte hur många timmar jag spenderat i spelet, det fanns tusen och en olika saker att göra i Liberty City och staden kändes, med den tidens mått, levande...
Det som dock smälte mitt hjärta och bröt ner det eventuella motståndet var humorn. Med glimten i ögat, skämtsamma referenser till maffiosos och gangsterfilmer, popkultur och ett fantastiskt soundtrack som man själv påverkade genom radiokanalsbyte (genialiskt), allt detta gjorde mig såld!
För trots allt övervåld, blod och hemskheter som man gjorde mot medtrafikanter, prostituerade och gängmedlemmar, så fanns ju den underliggande humorn, som i mitt tycke, gjorde att Rockstar kom undan med det.
Grafiken var egentligen inte särskilt bra, det fanns buggar o glitchar, spelkontrollen lämnade en del att önska, särskilt i gå-läget men stämningen, stämningen var på topp!
Jag rankar fortfarande detta spel som ett av de fem bästa genom alla tider på PS2:an, ja kanske sett över alla format! Inget annat spel på 2000-talet har inspirerat så många andra olika spelutvecklare & företag att försöka härma "sandlåde-modellen". Det är bara att bege sig ut i Liberty City och känna sig fri...