Detta var ett spel jag hade höga förväntningar på. Jag spelade ICO för ca 5 år sedan och tyckte det var ett fantastiskt äventyr, och med den hausse som detta spel fått trodde jag på ett nytt mästerverk. Det var det inte riktigt, men jag börjar med de positiva sakerna.

SOTC är otroligt vackert, vyerna, de storslagna kolosserna, musiken, allt är så bra som det bara kan bli på PS2:an. Stämningen är fantastisk, fast lite vemodig och när det suveräna slutet knyter ihop ICO-säcken får man känslan av att verkligen ha bevittnat något speciellt!

Det jag har att klaga på, vilket gör att SOTC inte är lika fenomenalt som dess föregångare är:
Den bångstyriga hästen! Jag har ibland problem att vända hästkraken åt det håll jag vill efter att han tvärstannat framför en liten stenkulle, som hästen dessutom hoppade över förra gången vi galopperade fram över slätten! Jämfört med Epona (Zelda) så är denna häst mycket lynnigare. Till och med hästen i cowboy-liret Gun, var enklare.

Det karga landskapet! Visst är det vackert men det finns liksom inte mycket att interagera med förrutom kolosserna, vilket gör det lite tråkigt. Om man återigen jämför med Link (Zelda), så framstår ju han som ett socialt geni! Ge mig åtminstone hundra juveler att samla in, ge mig mer att göra...

Den korta speltiden! Jag klarade av spelet på ungefär 8 timmar vilket jag tycker är i minsta laget.

Hursomhelst, Shadow of the Colossus är ett väldigt bra & vackert spel som man måste se med egna ögon. Ha inte för höga förväntningar bara!