10. Hour of Victory
Utvecklare N-Fusion Interactive / Premiär 2007
Innan man dissekerar praktpekoralet Hour of Victory kan det vara bra att definiera vad som är ett spel och när ett spel blir ett spel. Hour of Victory släpptes nämligen alldeles för tidigt som ett slags ofärdigt stycke kod som knappt gick att kontrollera. Buggar fanns överallt, rösterna var så kallade "placeholders" då man inte hann spela in riktiga, bandesignen var ogenomtänkt och fienderna agerade som statyer med vapen. Hour of Victory är ett av tidernas sämsta spel och kan endast med god vilja kallas för just ett spel.


9. Daikatana
Utvecklare Ion Storm / Premiär 2000
John Romero överskattade sin egen förmåga gravt, när han 1996 lämnade Id Software för att grunda Ion Storm. Romero satte direkt igång med att tok-hypa Daikatana. Men åren gick och olika problem tvingade Ion Storm att kontinuerligt skjuta upp spelet som släpptes först år 2000. Det var skräp. Den artificiella intelligensen var katastrofal, bandesignen horribel och grafiken av stenåldersmodell. Värst var Nintendo 64-versionen där svärdet Daikatana inte ens gick att använda och där personer ur spelet tagits bort, trots att de hade roller i mellansekvenserna. Och så fanns förstås den tjocka dimman som gjorde att handen försvann bara man sträckte den framför sig...


8. Superman 64
Utvecklare Titus / Premiär 1999
Det är en fascinerande och nästan tragisk kvalitetskrock när de mäktigaste av superhjältar, vare sig det handlar om stålmän eller robotsnutar, förnedras så totalt av usel speldesign. I fallet Superman 64 handlar det om ett kalsongryck av rang; Titus spel var en mardröm. De som testat (och överlevt) spelet minns garanterat de vidriga flygturerna genom de svävande ringarna, vilka Stålmannen tog sig an i cirka 1,5 kilometer i timmen. Det fanns knappt någon respons i spelkontrollen, och staden Metropolis bestod mest av färglösa rätblock till byggnader. Superman 64 var helt enkelt kryptonit i spelform, och lämnade oss hulkandes och mentalt illamående på golvet efter bara tio minuters speltid.


7. Batman: Dark Tomorrow
Utvecklare Hotgen Studios / Premiär 2003
Egentligen är det konstigt att superhjältespel blir dåliga, allt som krävs för ett bra spel finns ju där. Men det struntade Hotgen Studios högaktligen i när man 2003 släppte genomvidriga Batman: Dark Tomorrow, spelet som fick chefredaktör Petter att sjukskriva sig två veckor efter recension för att lugna ned nerverna. Det behövdes naturligtvis efter att ha tampats med en okontrollerbar Läderlapp och en kamera som filmade allt annat än spelet. Glöm Adam West från 60-talet, detta är Batmans absoluta lågvattenmärke.


6. Catwoman
Utvecklare EA / Premiär 2004
En förutsättning för att lyckas med den snudd på omöjliga uppgiften att göra bra filmlicensspel, är att ha en vettig film att basera det på. I Catwomans fall anses filmen vara en av de sämsta någonsin, något som färgat av sig på spelet. Catwoman är en ospelbar styggelse där det var en brutal utmaning att överhuvudtaget röra sig framåt, där knapparnas funktioner tycktes vara framslumpade och bandesignen sannolikt gjord av blinda. Catwoman är så vidrigt att det borde ha bundlats med presentkort till en bra psykiatriker.


5. Zelda: The Wand of Gamelon
Utvecklare Animation Magic / Premiär 1993
Om du trodde alla Zelda-spel var mästerverk, så tänk om. Tidigt 90-tal och i, får man förmoda, ett ovanligt svårt fall av hjärnsläpp lät Nintendo Animation Magic göra inte bara ett, utan tre Zelda spel till Philips CDI. Faktum är att samtliga var seriösa kandidater till denna lista, men värst är Wand of Gameleon där Zelda ska rädda Link. Interaktiviteten och underhållningsvärdet motsvarar att redigera Excel-ark och designen var så ful att Shigeru Miyamoto troligen på allvar övervägde att sluta med spel för alltid.


4. Big Rigs: Over the Road Racing
Utvecklare Stellar Stone / Premiär 2003
Att ratta Big Rigs 45-tons-truckar var en surrealistisk upplevelse. Spelet var buggigare än en danskurs för skalbaggar, och tack vare detta kunde vi köra rakt genom byggnader, sväva mitt i intigheten och aldrig tappa fart i uppförsbackar. Roligast var när vi lade in backen och gasade oss till oändlig (ja!) hastighet och nådde farter som 83 434 km/h. Detta såg vi förstås bara om vi överhuvudtaget fick igång spelet, som hade en tendens att krascha nästan konstant...


3. Cruis'n
Utvecklare Midway / Premiär 2008
Cruis'n hade allt. Stor komik, härlig retrografik och en fantastisk utmaning. Problemet var bara att alla dessa egenskaper var ofrivilliga. Körkänslan var nämligen skrattretande, visuellt såg det ut som något från Nintendo 64-eran och minsta vipp med kontrollen och din fula kärra flög över vägkanten. Bilfysiken tycktes bygga på effekterna en hårtork har på tomma flingpaket, och ljudet var rent örongift. Varför man valde att återuppliva fyra år gammalt arkadskräp begriper vi fortfarande inte.


2. E.T.
Utvecklare Atari / Premiär 1982
Licensen var säkrad. Den omåttligt populära Spielberg-rullen E.T. skulle bli spel. Atari skulle håva in miljoner. Man hade ...sex veckor på sig. Resultatet blev ett bottennapp av astronomiska proportioner; E.T. såg ut som en möglig ostkrok, spelkontrollen var genombökig och spelidén med att konstant falla nedför hål var lika trist som den låter. Atari tvingades begrava tusentals osålda E.T-exemplar i en New Mexico-soptipp, ekonomin gick i botten och ett år senare kraschade hela spelbranschen.


1. Robocop
Utvecklare Titus Software / Premiär 2003
Skulle man skratta, gråta eller kräkas? Titus episka licensmisslyckande från 2003 fick oss att göra allt på en gång. Robocop var en ren tågolycka; spelkontrollen var vansinnigt vidrig, polygonmängden gick att räkna på en stympad seriefigurs hand och fienderna stod bara stilla när roboteländet attackerade. Lägg till detta ett migränframkallande menysystem, ett autosikte från Helvetet och läppsynk som fick ansikten att kollapsa. Aldrig förr har ett så coolt original fått en så bedrövlig behandling. Toppstriden mellan E.T. och Robocop var en mycket, mycket jämn sådan. E.T. var ju trots allt enskilt ansvarig för industrins nedgång på 80-talet och bör anses som ett av de vidrigaste kulturprodukterna som någonsin sett dagens ljus. Men Robocop är ännu sämre. Robocop är så dåligt att tiden stannar. Därför är det på plats nummer ett på denna stinkande lista.